Springer upp för trapporna, smäller igen dörren, sätter på musiken på hög volym. kan inte höra. vill inte höra. orkar inte höra. livet är för kort för att bråka genom det, så varför gör du såhär mot oss? Jag förstår inte vad som har hänt med dig, ingenting märks utåt sett eller när du är med dina vänner - bara här, med oss. Varför? Du har ingen anledning till att bete dig såhär. Ingen alls. Du får precis lika mycket som oss andra och är precis lika älskad. Varför gör du såhär mot oss och din älskade? Jag förstår inte, men vem gör det? Jag tror egentligen inte att du själv ens förstår vad du gör. Du tar inga ord eller känslor på allvar, du är bara så jävla iskall, elak och rent ut sagt - dum i huvudet. Klart vi har tröttnat på dig nu, det tror jag du kanske borde börja inse för snart kommer det en dag du inte får va kvar här och det vore ju jävligt klantigt om det skulle vara på grund utav dig själv och ditt beteende. Du är fan inte frisk, jag hatar dig ibland och ibland vill jag bara veta vad fan som är fel med dig. Det går som vågor genom min kropp, det var länge sen jag kunde känna att jag faktiskt hade en bror som fanns. Självklart går alla genom svåra faser i livet men jag kan snart inte räkna dig som en riktigt bror. Du bara sviker och är störd i huvudet, vad fan har hänt? Vad har all din respekt och uppfostran tagit vägen? Vad är det som är fel? Jag orkar inte ens vara i samma hus som dig, det ska inte behöva vara så! Men nu är det så och det är fan sorgligt. Så ofta jag ser min älskade gamla storebror i dina ögon men sen kommer det något ur din mun eller ditt beteende och jag känner dig inte längre. Jag känner dig inte längre, du är inte som min bror längre.


Tro inte att ni fattar, för ni lever inte här med oss.