Ibland rusar ens tankar runt, runt, runt i huvudet. Varför handlar människor som dom gör? Det är mer än en gång jag hamnat som en mellan hand och vispats runt, runt, runt. Jag orkar faktiskt inte med det längre. Jag säger upp den platsen nu. Det blir ingen vänskap, man kan inte slappna av. Jag hade hoppats med hela mitt hjärta att allt kunde lösa sig men det verkar verkligen inte som att det kommer göra det. Och jag förstår det. Ni har ju sabbat allt verkligen. Och ni har gjort många vänner ledsna på vägen. Kanske dags för en ursäkt? Jag kan inte säga att jag bidragit speciellt mycket men jag har endå varit den som stått där och lyssnat på alla och försökt. Jag har sagt vad jag tycker och tänker. Det spelar ingen roll, varför sa jag ens det? Varför har jag ens brytt mig? Varför har jag inte bara skitit i allt och låtit det lösas av sig självt? Det är ju ingen annan förut en viss sötnos som bryr sig. Nu har hon också gett upp. Jag förstår henne. Men som sagt, kanske dags för en ursäkt till oss andra.

No hard feelings från min sida till någon. Jag säger bara upp min "mellan-hands-vänskap" nu. Jag är inte gjord för den helt enkelt. Jag lever vidare, mitt eget liv. Pay back time.

Puss på er sötnosar!
/Madeleine