you are so fine

Ibland när det bara blir för mycket vill man bara ut och springa ifrån alla problem. Känna hur det ramlar av en, ett efter ett, tills man är problemfri för stunden och ingenting annat än de snabba slagen ifrån hjärtat och de ansträngda andetagen fyller ens tomrum. Det enda som hörs är stegen mot grusvägen och ens egna andetag. Jag vill ut nu, nu, nu, nu. Jag orkar inte sitta inklistrad i den här smeten längre. Run for your life.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0