älska och du förstår

Det går i berg och dal banor hela tiden, upp och ner och jag hänger inte med. Jag kastas ur vagnen hela tiden, den vill inte ha mig där. Min bägare fylls upp över kanten och den tippar, gång på gång på gång. När den tippar försvinner allt och jag känner bara ilska, orättvisa, rädsla och saknad. Innehållet i bägaren rinner och rinner, det slutar aldrig nerför kanten. Efter en stund känns det som att man kan andas igen. Är jag lugn nu? Var det allt? Då rinner det över ännu mer över kanten. Alla känslor på en gång men i denna stund framförallt rädsla och ilska.

Är jag lugn nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0